Människans beteende har i takt med den digitala teknikens utveckling skakats om i sina grundvalar. Denna har skapat utrymme för en aldrig tidigare skådad bekvämlighet där sådant som tidigare var en svårtillgänglig dröm numera fungerar som en ständigt tillgänglig självklarhet.

Vi har hela världens information samlad i fickan och kan med en svepning eller knapptryck få reda på allt oavsett tid, plats och situation. Vår kommunikation har genomgått en radikal förändring då vi lever i en tid där fysisk kontakt i allt större utsträckning ersätts av digitala dito. Det här har skett tämligen omedvetet eftersom alla varor, tjänster och upplevelser vi tidigare tillgodogjorde oss i den fysiska verkligheten numera förflyttats till våra digitala apparater. Allting har samtidigt gått så oerhört snabbt och inte ens den mest komplexa strukturen vi känner till har hängt med i denna utveckling.

Det är på gott och ont vi anammat den digitala tekniken. Den hänger väl samman med den ständigt pågående globaliseringen som medfört att vi människor kommit allt närmre varandra. Det här blir en aning missvisande då samtidigt även motsatsen råder. De sociala medierna har till mångt och mycket blivit en slags institution över hur vi ska och bör förhålla oss till vår omvärld. De innebär på samma gång både möjligheter och begränsningar.

Vi kan på ett aldrig tidigare skådat sätt ta del av vår omvärld och lära oss i stort sett allting om den samtidigt som det här till fullo aldrig kan genomföras. Den digitala tekniken och den fysiska verkligheten är två ytterligheter där händerna kan hållas först när en total balans har uppnåtts.

Det kan liknas vid när teori ska omsättas i praktik.